👉 Media.nu på Substack • Prenumerera gratis!

Mediechefer lyfter ofta fram artificiell intelligens som en välsignelse för journalistiken. Genom att låta botar transkribera långa intervjuer och ta hand om rutinmässiga notiser om väder, sportresultat eller blåljus ska reportrarna få tid att ägna sig åt den kvalitativa, egna journalistiken. En vanlig slutsats är att tekniken inte hotar några tjänster.

Jenny Wiik, som under flera år studerat AI inom journalistiken, är betydligt mer krass.

– Att det blir färre journalistjobb? Ja, det tror jag. Det vore faktiskt rätt ologiskt om det inte blev så. Mycket går att automatisera redan, men görs inte för att vi inte löst frågorna kring etik och ansvar än, säger hon.

Wiik ser ingen anledning till att mediebranschen skulle utgöra ett magiskt undantag, när man ser hur teknikutvecklingen slagit mot andra sektorer i samhället.

– Tittar man på alla andra branscher där man har satt igång med effektivisering och rationalisering med hjälp av algoritmer så blir det ju färre jobb. Varför skulle det vara annorlunda i journalistiken? Sedan tror jag att de som är kvar i branschen kommer att få mer tid för kvalitativt arbete. Men totalt sett tror jag ändå det kommer att krympa ytterligare.

 
Kvar blir de profilerade skribenterna som ska skapa premiuminnehållet som drar publik och bygger relationer. Andra journalister blir någon form av övervakare med uppgift att se till att AI-agenterna inte spottar ur sig alltför grova felaktigheter.

Vad tror du att det gör med yrkeskåren?

– Ja, det är en jättebra fråga [hon blir tyst en stund]. Arbetsvillkoren kommer att se väldigt annorlunda ut beroende på vilka uppgifter du har och kollektivet kommer att bli mer segmenterat. Men när det gäller identiteten och vad som driver en – där kan jag tänka mig att det blir ännu mer tydligt: Vad är det journalistiken ska göra?

Ett tecken på förändringen är att de hybrida arbetsrollerna redan blivit fler.

– Vi måste lära oss att samarbeta med dem som är tekniker, vilket redan sker på redaktionerna. Om man ska utveckla någonting nytt möts både redaktionell och teknisk personal och det kan vara en utmaning, inte minst från journalistikens sida som har varit van vid att ha sin redaktionella autonomi.

“Vi måste göra något med AI”

Medier drabbas ofta av innovationspanik, enligt Jenny Wiik.

Ett problem som Jenny Wiik identifierat är hur AI ofta hanteras i en sorts innovationspanik. I stället för att utgå från ett faktiskt publicistiskt behov börjar man med tekniken.

– Det blir ofta: “Åh, vi måste göra något med AI!” Och sedan var det inte så användbart helt enkelt. Jag tror det finns en övertro på vad tekniken ska göra, att om vi bara sveper in allt i AI kommer det bli bra.

I stället ser hon den största nyttan i mer oglamorösa, men praktiska, uppgifter – som ompaketering av innehåll för att nå nya målgrupper.

– Det handlar om tillgänglighet – sådant som kanske inte är så spexigt, som översättningar och konvertering mellan ljud och text. Jag tycker det finns många goda exempel numera på hur man kan använda AI.

Hon lyfter Googles populära verktyg NotebookLM, som många journalister använder för research. Tiden kan kortas avsevärt när man, i stället för att gå igenom hundratals sidor manuellt, snabbt kan få en sammanfattning med källhänvisningar.

– Att ladda upp en massa årsredovisningar eller protokollen från det här kommunmötet, som kan vara hur mycket som helst att läsa, jag tycker det är superbra. Man kan till och med få lite nya uppslag.

“Kommer inte betala”

Wiik har svårt att se att mediekonsumenter skulle vilja betala för att läsa AI-innehåll.

Många mediehus ser fortfarande behov av besparingar. Men att kapa kostnader genom AI är inte alltid rätt väg.

– Jag tror inte folk kommer att betala för AI-genererade nyheter. Det kanske fungerar för sådant som annonsbilagor, där folk inte förväntar sig något mer än ren information. Men att man ska betala en prenumeration för AI-innehåll, det har jag väldigt svårt att se.

Hon förutspår dock ett utbud av gratis mainstream-journalistik som till stor del kommer att vara AI-genererad.

– Och många kommer att nöja sig med det. Baksidan av det hela är att det kanske blir ett tydligare informationsgap och vi får inte den samlande och mobiliserande funktionen som journalistiken har haft historiskt.

Kan mediekonsumenter bygga en relation med en AI-reporter på samma sätt som med en mänsklig journalist?

– Nej, det tror jag inte. Alltså, du kan säkert bygga en relation, det har vi sett tusen exempel på – folk gifter sig med sin AI till och med. Men i just journalistikens fall är det personliga väldigt viktigt och jag tror de flesta föredrar att ha en relation med en människa.

När desinformation, deepfakebilder och röstkloningar blir vardag, spår Jenny Wiik också att journalistens kärnuppgift paradoxalt nog kan stärkas. Att vara den aktör som har kompetensen att sovra i informationsflödet, och vars enda uppdrag är att berätta sanningen – det kan bli journalistikens USP, tror hon.

– Man vet inte vad som är sant längre, och det ställer nya krav. Nivån av källkritik och verifiering måste bli betydligt högre i hela branschen. De studenter som kommer ut om två–tre år måste vara riktigt vassa på de delarna.

JMG bromsar AI-hungriga studenter: “Du måste bygga sten för sten”

I USA romantiserar unga journalister yrket och vägrar jobba med ChatGPT, om man får tro en chefredaktör. På JMG i Göteborg ser verkligheten annorlunda ut – här är studenterna hungriga på AI och lärarna får dra...